Erikas berättelse

Jag kommer från en familj där alla har hållit på med någon form av hantverk. Oavsett om det har handlat om att renovera hus, koka saft, tillverka kläder eller bara för nöjes skull brodera en tavla. Hantverken har alltid funnits där ibland för att det var ett nödvändigt ont andra gånger för att det var en stunds avkoppling.

Under hela min uppväxt har det både funnits material, verktyg och kunnande runt omkring mig, varje dag. Det blev en självklar del av vardagen som också på något sätt hade den där förunderliga mystiken som trolleri har. Där frågan alltid är ”hur gjorde hen det där?” eller” hur gick det där till?”. Jag har alltid tittat fascinerat på när mamma och pappa har gjort saker och funderat på hur de gjorde. Självklart har jag frågat och de har tålmodigt visat och förklarat.

Jag är av naturen kreativ. Vi har suttit många timmar mina föräldrar och jag diskuterande hur man gör olika saker, om mina idéer fungerar, var bristerna finns och hur man kan göra istället. Vi har suttit med penna och papper, ritat, funderat och vridit och vänt på olika idéer och lösningar.

Under hela mitt liv har jag haft dålig motorik vilket absolut inte underlättar när man vill skapa saker med sina händer. Samtidigt har hantverket varit ett sätt att träna motoriken. Som barn älskade jag att klippa och klistra. Mamma gav mig möjligheten att prova olika former av hantverk och pyssel. Jag gjorde försök men insåg allt för ofta att jag inte hade motoriken. När jag var i 12-årsåldern lärde jag mig sticka räta maskor. Jag stickade länge med bara räta maskor. Många år senare lärde jag mig aviga maskor och sedan mer och mer om stickning, virkning, broderi och många andra hantverk. Jag har också under åren lärt mig om olika material och exempelvis att växtfärga garn.

Idag är garn och hantverk en stor del av mitt liv. Jag skulle inte vilja ha det på något annat vis. Är man garnberoende så är man…